Bakvänt?

Har den senaste tiden funderat på, och samtalat om den yta som så många som Facebookar och bloggar visar upp. Visst kan alla perfekta hem med nybakade bullar, snygga outfits, mysmiddagar med älsklingen och tips om hur man ska förbättra sitt liv göra att man känner sig lite mindervärdig själv. För jag antar att det inte bara är jag som har dagar då disken tornar upp sig, det syns extra tydligt att fönstrena inte är tvättade på ungefär ett år och man hittar något skumt som kan ha varit en körsbärstomat i ett tidigare liv under soffan.

I går på en trevlig middag diskuterade vi om man skulle göra en motblogg, som visar upp livet som det är. Allt det fula, smutsiga och jobbiga, men med vackra inslag då och då. Frågan är om någon skulle vilja läsa? För de där jobbiga bloggarna kan ju också vara väldigt inspirerande, eller bara ren njutning att läsa. Som en bra bok eller ett glossigt magasin. Det är den där sjukt jobbiga balansgången som man måste ägna sig åt i livet. Att låta det man ser spela den rollen som man vill, utan att bli stressad av att man själv inte är perfekt.

Hoppas att min blogg inte stressar någon. De flesta vet nog redan att jag är en periodare, som är väldigt energisk i perioder. I andra perioder gör jag typ ingenting, bara ligger på soffan och stirrar ut - så gott det går - genom mina smutsiga fönster. Bara så ni vet.